UNIKABOXEN granskar Svensk medeltids största muralmålare, Albertus pictor

Förutsättningar och behov av konstnärliga illustrationer

På 1400-talet skedde en omfattande förändring i Sveriges alla sockenkyrkor; man började slå tegelvalv för att skapa rymd och en mer öppen interiör. Genom att ersätta tidigare lösningar med innertak av trä blev kyrkorna bättre rustade för att stå emot brand. Förutsättningen för denna nymodighet i Nordisk byggteknik var teglet. Verkligt tegel, det vill säga lera som bränns till tegel, har en lång historia och något som medelhavskulturerna använde sig av redan på 2000-talet f.Kr. Föregångaren är obrännt tegel, så kallat råtegel eller adobe, som är soltorkade byggklotsar av lera, där användandet går tillbaka ända till de tidiga civilisationerna i Egypten. Konsten att tillverka och använda tegel som byggnadsmaterial spreds till norra delarna av Tyskland och Skandinavien på 1100-talet i samband med den nordliga Kristna missionen och etableringen av kloster. Skandinaviens äldsta tegelbyggnad är Roskilde domkyrka som började byggas på 1170-talet. Den rådande stilen var först Romansk arkitektur med rundbågar men i mitten av 1100-talet introducerades den elegantare gotiken med spetsbågar. Ännu något senare utvecklades tegelgotiken. Maria kyrkan i Lübeck från slutet av 1100-talet anses vara en förebild för denna stilart. Sankta Anna kyrkan i Vilnius från slutet av 1400-talet på bilden till höger visar upp ett fulländat och lekfullt komponerat exemplar av tegelgotiken.

På 1200-talet och med bygget av Uppsala Domkyrka slog teglet igenom på allvar i vad vi idag kallar Sverige. Andra exempel på kyrkor uppförda i tegel på 1200-talet är Västerås och Strängnäs domkyrkor samt Mariakyrkan i Sigtuna, men det var först 200 år senare som landets alla sockenkyrkor i gråsten påverkades av den nya tekniken.

Att genom bilder förklara Kristendomens budskap och hur det andliga hör ihop med det profana i vardagen användes flitigt redan från allra första början. Så fort Romarriket gjort den Kristna administrationen till sin anlitades konsthanverkare och bildkonstnärer för att illustrera budskapet. De bysantiska kyrkorna i Ravenna och Istanbul med sina magnefika mosaiker är bevarade bevis på bildkonstens betydelse för att förklara Jesu liv, berättelserna i bibeln och sätta dem i ett samtida och verklighetsnära sammanhang. Förståelsen var viktig eftersom målet var att skapa ett lugn genom en gemensam syn på livets mening. För att lyckas med detta behövde alla förstå. I förståelsen kunde den breda massan bygga upp en vördnad för den nya administrationen, lyda budskapen och på så sätt skapa ordning och reda i leden. Kravet var en universell förståelse och omfatta alla på jorden. Projektet startade år 381 när det Romerska imperiet gör Kristendomen till statsreligion och förbjuder all annan form av religionsutövande.

Bilder från Odensala kyrka

De inledande bilderna här är från Odensala medeltidskyrka byggd på 1100-talet med dekorationer av Albertus Pictors skola utförda i slutet av 1400-talet. Sannolikt på 1490-talet närmare bestämt och tillhör den sena skapelseperioden. En av fåtalet kyrkor i Sverige där målningarna aldrig vitkalkats. Christer Malmberg, en dedikerad fotograf och strukturerad berättare skriver på sin informativa hemsida Christer Malmbergs Värld om denna produktiva konstnär som han kallar Nordens Michelangelo:

Det finns idag 35 kända kyrkor med målningar som anses ha Albertus Pictor som upphovsman. Dessa kyrkors målningar är i varierande kondition – De sex kyrkor vars valv aldrig har varit överkalkade står i en klass för sig. I dessa kyrkor kan vi bäst se Albertus Pictors målningar oförvanskade. Tyvärr är ofta inte väggarna i samma fina skick som valven i dessa kyrkor.

De sex kyrkor som Malmberg nämner är; Härkeberga, Odensala, Täby, Floda, Härnevi, Kumla

Övriga kyrkor är på olika sätt inte i originalskick beroende på att de har varit överkalkade. I en del av dessa kyrkor har man mer eller mindre fått fram målningarna genom olika omfattande restaureringar. I andra kyrkor föreligger målningarna som fragment. Hur väl kyrkmålningarna har restaurerats varierar. I en del fall har det gjorts rätt smakfullt. I andra har det gjorts mycket hårt vilket har påverkat karaktären hos målningarna mycket negativt och en del av målningarna har också förvanskats. Hur restaureringarna har utförts beror ofta på när i tiden de utförts. De senare restaureringarna är ofta mer välgjorda än de tidigare. Tekniken och idealen har utvecklats. Det finns en grupp av dessa överkalkade kyrkor där målningarna är i förhållandevis bra skick. Valvmålningarna har så gott som fullständigt tagits fram, och dessa har restaurerats förhållandevis smakfullt utan att målningen i alltför hög grad förlorat karaktären.

Dingtuna, Yttergran, Ösmo, Lid, Bromma, Almunge, Nederluleå är de sju kyrkor Malmberg anser klarat en restaurering bäst.

Munkar skapade profilmanualer och undervisade i hantverket

Dekorationer av tak och väggar förekom redan innan valv började slås på 1400-talet. Skönberga kyrka strax söder om Söderköping från slutet av 1100-talet är ett exempel där man på vinden ovanför valven hittat en storslagen muralmålning. Forskare har daterat målningen till årtiondena före 1200-talets mitt och den illustrerar Jesus som världsdomare omgiven av ett stort antal figurer i två rader mot en mörkblå fond. Stilmässigt är målningarna starkt influerade av bysantinsk konst. Målaren kan, enligt Östergötlands museum, räknas till de främsta som verkade i 1200-talets Sverige. Sannolikt var denna konstnär inkallad från kontinenten. Redan i början av 1100-talet skrev den Tyske benediktinmunken, konsthantverkaren och författaren Theophilus Presbyter en hantverksmanual som bland annat behandlade dekorativt måleri som konsthantverk. De diversis artibus – Om de olika konsterna eller Schedula diversarum artium – Lista över diverse konst är uppdelad i tre böcker - en om måleri, en om glashantverk och slutligen en om metallhantverk.

Kryssvalv och stjärnvalv skapade helt nya möjligheter för dekoratörerna och målarskolorna. Valvens indelning i fält av olika storlekar med tydliga avgränsningar bjöd in till ett historieberättande där Jesu liv och liknelserna kunde delas in i en kronologi med kapitel enligt Bibeln. En som snabbt och effektivt lärde sig att utnyttja detta var Albertus Pictor. Inspiration hämtade han med stor sannolikhet från Biblia Pauperum, en rikt illustrerad och pedagogiskt upplagd sammanfattning av Bibelns budskap sammanställd av en Benediktinmunk i Bayern vid slutet av 1200-talet. Namnet Biblia Pauperum, de fattigas Bibel, i betydelsen andligt fattiga, fick verket på 1700-talet och ett 80-tal handskrifter finns fortfarande bevarade. Bilden till höger är hämtad från Wikipedia och illustrerar formspråket i verket. Seriegrafin och upplägget där nytestamenliga bilder sammanfogades med paralleller till Gamla Testamentet och med textremsor på latin, var tämligen lätt att överföra till den indelning som de nya valven skapade. Skickliga målare överförde sedan denna handbok till kyrkans väggar och tak. Resultatet blev dåtidens Power Point med de målade textremsorna på latin som talarmanus och bilderna som stöd till församlingen för att lättare ta till sig budskapet. Konsthistorikern Pia Melin och latinisten Christina Sandquist Öberg ger stöd för detta i en artikel av Eva Bäckstedt publicerad i SVD 3 januari 2006, Albertus Pictor i nytt ljus:

– Strängt taget var det nog bara prästen och kanske klockaren som kunde latin, säger Christina Sandquist Öberg, Och därför tror jag att det i första hand var till prästen som språkbanden riktade sig, delvis som minnesstöd, för ibland står det bara några inledande ord och sedan "etcetera". Jag lutar åt att de fungerade som en sorts fortbildning för prästen. Det kunde behövas. Vanliga sockenpräster hade visserligen grundläggande kunskaper i latin, men det var ovanligt att de hade universitetsutbildning under medeltiden. Med tanke på att det rådde prästbrist kan man dessutom misstänka att utbildningen inte alltid höll högsta kvalitet. Mäster Albertus målningar skulle alltså kunna ses som en sorts predikohandbok i jätteformat. Många av bilderna är för övrigt utformade enligt samma upplägg som illustrationerna i Biblia Pauperum...

Artikeln beskriver ytterligare några av de antaganden som framkommit vid det tvärvetenskapliga forskningsprojekt som inför 500 års minnet av Albertus Pictors död 1509 hade som mål att öka kunskapen om personen, samtiden och hans omfattande och i många kyrkor bevarade livsverk. Tesen om att valet av kläder, verktyg och miljöer skulle bero på en okunskap om det Bibliska landskapet och hur människor i mellanöstern klädde sig vid tiden för Jesu liv avfärdar Pia Melin och tror snarare att igenkänningsfaktorn utnyttjades för att ytterligare förstärka närvaron och placera budskapet i vardagen:

– Den antika litteraturen var mycket läst redan på medeltiden, man visste rätt väl hur folk var klädda. Se bara på bilderna av Jesus, som till skillnad från de andra bibelgestalterna alltid framställs i en vit, fotsid klädnad som nog var ganska realistiskt återgiven, säger hon, nej, jag tror i stället att man medvetet valde att ge en samtidsanpassad bild av de bibliska berättelserna för att församlingen lättare skulle kunna ta dem till sig, för att ge budskapet större tyngd.

Bilder från Täby kyrka - den sena skapelseperioden

Kartan ovan visar att de flesta av kyrkorna som dekorerades med Pictors bildspråk finns i området kring Mälaren och de allra flesta i Uppland. Men det finns ett undantag, Nederluleå medeltidskyrka i Gammelstad en mil utanför nuvarande Luleå. Målningarna utfördes under den sena skapelseperioden, slutet av 1480-talet till början av 1500-talet och är samtida med bland annat Odensala, Täby, Bromma och Heliga Trefaldighetskyrkan i Uppsala.

Kyrkvaktmästaren i Bromma kyrka gjorde mig uppmärksam på en figur på väggen som manade på sina elever. Enligt honom är detta ett självporträtt av en sträng läromästare på ett av hans sista uppdrag med sin målarskola. Kanske var det som bilden antyder att under den sena skapelseperioden handlade det mer om att kvalitetsgranska och arbetsleda än att själv vara delaktig i målandet.

På samma sätt som berättelser från Det Gamla Testamentet är basen för bildspråket i Biblia Pauperum dominerar de även i Pictors dispositioner. Jona och valfisken nedan är ett exempel som får en framträdande plats och besökarens uppmärksamhet. Andra vanligt förekommande metaforer från Gamla Testamentet som illustrerats av Pictor och hans skola är Adam och Eva, David och Goliat, berättelserna om Moses, spejarna med druvklasen och Simson bärande på Gazas stadsportar.

Att spela schack med döden

Täby kyrkas mest kända bild hittar du på en undanskymd del i en valvkappa bakom orgelläktaren. För Johan Blix, kyrkoherde i Täby har denna vitt spridda bild gett upphov till många förklaringar och vad besökare och församlingsbor kan ta med sig hem och fundera på. I boken Väggarna talar sammanställd av Hans Hartman och Kerstin Selén säger han: Bildens budskap är tydlig med att vi inte kan vinna över döden, men menar samtidigt att budskapet har två sidor; Det lönar sig att anstränga sig i livet. Men också att ingen kan undgå döden.

Den tidiga skapelseperioden

Jag kan tänka mig att Pictor här i början av sin karriär var mer beroende av beställarens krav och i högre grad fick anpassa sitt bildspråk till lokala förhållanden. Helgonkungarna St Erik och St Olof, fick aldrig något erkännande i den universella kyrkan, men var omåttligt populära och viktiga för näringen här i Skandinavien. Säkert var han också influerad av det tidiga mälardalsmåleriet och Målaren Peter som han gick i lära hos. Bilden till höger är tagen i Överselö kyrka och enligt Sörmlands Museum står det klart att målningarna gjordes i mitten av 1400-talet omkring tjugo år innan Pictor på egen hand började verka; tillhör den stora men tämligen differentierade gruppen av inhemska målarskolor i Mälardalen.

Mycket av den tidiga konsten i Mälardalen både när det gäller målningar och skulpturer har en koppling till Helgonkungarna och deras heroiska berättelser.

Tyvärr har de medeltida målningarna i kyrkan renoverats på ett ganska omilt sätt som tagit bort lite av den vördnad för dessa ikoner som människorna då kände och konstnären ville förstärka. Bilderna nedan däremot från Lids kyrka tillhör kategorin varsamt renoverade och är ett utmärkt exempel på Albertus Pictors tidiga skapelseperiod. På en strävpelare i kyrkan har han taggat sig själv med ett porträtt som återskapats på en träplanka. Besökare kan beskåda detta fötydligande i vapenhuset. Kanske var just denna insikt att marknadsföra sig själv och sin målarskola en av anledningarna till hans popularitet och att han fick så många uppdrag.

Bilder från Lids kyrka

Den lilla sockenkyrkan i Lid mellan Runtuna och Aspa på den gamla Eriksgatan mellan Nyköping och Mariefred är rikt dekorerad. Det lär ha varit väpnaren och lågfrälsemannen Olof Johansson som bekostade utsmyckningen. Han hade sätesgården Sparsta i Lid och legenden säger att han gjorde detta för att blidka Gud och få förlåtelse för sina synder. Adelns eller frälsets privilegier under medeltiden var förutom politiskt inflytande och makt i egenskap av jordägare främst att de slapp betala skatt till Kronan. Skattebefrielsen gällde dock inte kyrkan, som efter införandet av tionden krävde 10 procent av alla. Det och försäljningen av avlatsbrev, gravkor och minnestavlor, så kallade epitafier uppsatta på en såld plats i kyrkan, gjorde att kyrkan och dess biskopar växte sig starka. Så starka och mäktiga att de mot slutet av 1400-talet hotade Kronan och utgjorde landets egentliga administration, endast underställd Påven i Rom. Kyrkans ställning och marknadsföring av sitt sortiment för att undvika helvetet efter döden öppnade upp för hantverkare och konstnärer som Pictor.

Bilder från Torshälla kyrka

Målningarna i Torshälla kyrka utanför Eskilstuna tillkom också under den tidiga skapelseperioden. Även om de restaurerade bilderna inte håller lika hög kvalitet enligt Christer Malmberg är val av motiv och detaljer anmärkningsvärda. Förutom den högtidliga bilden där Gud Fader och Jesus kröner Maria till Himladrottning ser vi nedan anfadern Abraham med ett par nitglasögon. En nymodighet inte bara i Sverige. De första glasögonen skapades sannolikt under slutet av 1200-talet. I Venedig och Murano kunde man i verkstäder vid den här tiden tillverka glas som var rent nog för detta ändamål. Den komplicerade tillverkningen gjorde produkten dyr och inget för gemene man. En lyxprodukt och statussymbol endast för ett priviligierat fåtal. Glasögonen hade formen av två monokler med korta handtag. Dessa nitades ihop, därav namnet nitglasögon.

En annan bild som sticker ut är Kvinnan som dansade på en söndag här till höger. Djävulen och en demon med en vacker ung kvinna i en blå, elegant och välskuren klänning med ett utmanande gult skärp kring höfterna. De dansar rakt ner i helvetet. Kvinnan inte bara dansar hon sjunger också. Hennes hals är sotad av djävulen för att hon ska bli en bättre försångerska. Dansen ackompanjeras av förgänglighetens instrument enhandsflöjt och trumma. Inte nog med att kvinnan dansar, hon dansar på en söndag och bryter mot tredje budet: Tänk på vilodagen, så att du helgar den, så beskriver Hans Hartman målningen i boken Väggarna talar.

Källor: Riksantikvarieämbetet - Medeltidsmästarnas färgval 2010 | Hans Hartman och Kerstin Selén - Väggarna talar 2009
Wikipedia | Christer Malmbergs Värld - christermalmberg.se | https://www.svd.se/albertus-pictor-i-nytt-ljus | Disent AB - Tekniska lösningar för kulturarvet